StudentochBarn

Ringarna blev jättefina! Nu har vi haft dem i snart en månad och det känns riktigt bra. Både min och F:s ring är lite stora, men men.. vi växer säkert i dem.


Har avslutat provera-omgång nr 2 och ännu ingen ägglossning. Måste ringa till gynekologen så snart som möjligt och fråga hur jag ska gå vidare. Känns väldigt uppgivet det här med barn just nu. Tänkte vara med och tävla om ett barnplagg här: http://ungmamma15.blogg.se/2008/may/tavling.html#comment för att få ett litet bebisplagg att titta på om inte annat. Kanske också blir en bra present till den blivande fadern den dagen vi plussar. (I en förhoppningvis inte alltför avlägsen framtid.)

Snart åker vi till Italien med familjen, längtar otroligt mycket!

När jag har för mycket att göra så lägger jag ner totalt. Det är inte bra. Hittar alltid på saker att göra som jag egentligen inte har något behov av att pyssla med. Att bocka av på listan: Verksamhetsplan för år 08/09!! Nu!

Idag skickade vi tillbaka ringmåtten som vi haft hemma i ca ett dygn och provat. Det blir helt släta ringar, inga krusiduller. Lite tråkigt kan jag tycka, men samtidigt så kommer det ju bli så mycket lättare att anpassa med en vigselring sen. Hoppas, hoppas att de blir så fina som de verkar vara. Hoppas också att storlekarna blir rätt. Är lite orolig (men inte såå mycket). Har börjat smygplanera lite inför bröllopet också. Tror att det blir i juli 2010, så det finns gott om planeringstid.

Var hos gynekologen första april, där jag blev kollad med ultraljud (inget konstigt med varken livmoder eller äggstockar) och sedan fick jag progesteron utskrivet. Förhoppningsvis ska det sparka kroppen rätt och få den att inse att det är vettigt med ägglossning ca var 28:e dag, istället för lite då och då är den känner för det.
Har knaprat i mig 6 av 10 tabletter denna månad. Biverkningarna är att pms-besvären ökar. I mitt fall innebär det ÖMMA bröst. Nåja, det kan man stå ut med ett tag. Tyckte dock att gyn-situationen var lite stressad. Förtod inte riktigt när jag ska kontakta henne nästa gång. Hm, tror jag gör det inför nästa ÄL.

Jaa, det var väl det senaste.

Det är otroligt vackert med all snö, men jag vill så gärna att det ska bli riktigt vårväder. Värme är vad jag behöver nu.

Igår kom älsklingen hem, det var underbert att få träffas ordentligt igen. En vecka är lång tid att vara ifrån varandra. Kände mig mycket trygg när jag somnade i hans famn igår kväll.

Jag börjar få lite panik inför det här med förlovningsringar nu. Vi har ännu inte provat ut rätt storlekar eller egentligen ens bestämt oss för någon modell. Det tar ju en stund för guldsmeden att tillverka ringarna också. Idag har vi (läs:jag) gått igenom latiska citat (jag har skickat de bra till F) för att se om vi kanske borde få med något i ringarna. På topplistan just nu:
"Ibidem" - på samma sida (=plats)
"Amor, scientia, veritas" - kärlek, vetenskap, sanning
"E pluribus unum" - av flera (blir) ett
"Eureka" - jag har funnit det
eller på ett lite mer humoristiskt plan:
"Factum est illud" - gjort är gjort

Jag klippte håret på mig själv igår. Det blev inte speciellt rakt, men jag blev åtminstone av med de kluvna topparna. Tur att det är lite lockigt så att det inte syns så tydligt att det är snedklippt.

Igår tog jag ett gravtest. Hade lovat mig själv att vänta, men kunde inte hålla mig. Naturligtvis blev det negativt, och idag sjönk temperaturen ytterligare så imorgon börjar nog lingonveckan.

Jag trodde att folk i allmänhet har roligare när de bloggar. Är det bara jag som inte är tillräckligt ego för att vilja skriva massa "intressant" information om mitt dagliga liv, eller är det fler än jag som helt enkelt tycker att det är tråkigt att blogga?

Idag är sista påskdagen. Jesus är uppstånden och allt är frid och fröjd, så imorgon kan man återgå till arbetet. Påsken är en mysig helg oftast. Framåt våren behöver man lite avkoppling, och inget säger avkoppling lika mycket som att åka till havet och föräldrahemmet för lite ompyssling.
Helgen gjorde också att vi kunde berätta om vår förlovning för våra respektive föräldrar. Jepp, så ligger det till: vi är nyförlovade! Det känns väldigt roligt och alla familjemedlemmar blev glada av nyheterna. Nu ligger svårigheten bara i att hitta rätt ringar. I 1½ vecka har vi varit förlovade, och ännu är inga ringar beställda. Det tycks dock som om det blir palladiumringar, släta sådana i 4 mm bredd. Tror det blir bra. Hoppas på det i alla fall. Kommer nog dock dröja en vecka till innan vi bestämt oss helt och hållet. Frågan är nu; ska vi berätta för vännerna, eller vänta tills ringarna sitter på våra händer? Ett svårt dilemma.

Om ca 3 dagar beräknar jag att jag kommer få mens. Vill inte måla upp några illusioner om att vi skulle lyckats bli gravida denna gång heller. Hoppet finns där såklart, men inte lika starkt som det var i höstas.
Börjar jag ge upp?

Nu tror jag att jag ska ta och måla lite.. kanske med ackompanjemang av tv:n. Är ensam hemma, F kommer inte förrän i morgon bitti.

Jag har alltid haft intentionen att bli en ung mamma. När jag gick i mellanstadiet så kom jag och två vänner fram till att om någon av oss fick barn innan vi var 15 så var de andra två tvunga att passa barnet när föräldern behövde avlastning. Ingen av oss fick barn så ungt, och idag har jag inte kontakt med någon utav dem på regelbunden basis. Dock säger det lite om hur tankegångarna gick.

I mitt första långa förhållande fanns inte tankar på barn över huvud taget. Visst kunde jag se mig själv som mor i framtiden, men jag kände ingen stor längtan efter att bli förälder just då. Faktum är att jag var livrädd för det första halvåret, sedan började jag med p-piller.

I två och ett halvt år knaprade jag piller. Vid flytten till Göteborg bestämde jag mig för att sluta (dessutom var jag inte så pigg på att gå till ungdomsmottagningen). Det tog ett helt år innan min ägglossning kom igång. Vid det laget hade jag skaffat mig en ny partner, min alldeles underbara F. Efter det året kände jag till en början inte igen min kropp. Brösten ömmade och jag blev lätt yr. Trodde att jag var gravid. Delade min oro med F. Efter ett nervöst graviditetstest kunde vi pusta ut. Men det var där tankarna föddes. Tänk om..
Några månader senare var längtan ett faktum. I december förra året kom jag fram till att jag var redo. Väntan på F började.

I september slutade vi att skydda oss helt, underbart tyckte jag, men jag var förbryllad över att F ändå inte bestämt sig. Här är vi nu. Ett halvår senare är han fortfarande lite tveksam. Vissa dagar nästan inte alls, och andra dagar säger han sig inte veta vad han vill.

Min kropp och mitt sinne är redo. Ge mig mitt barn!

Våren är kommen. Allt börjar om på nytt. Jag tänkte göra detsamma:

Ni kan kalla mig E. Jag arbetar heltid på en studentkår, då jag tagit ledigt i studierna. Idag är första dagen som jag verkligen tror på att det kan bli vår, och kanske så småningom sommar.

Jag har haft en jobbig vinter. Det gick mycket rutin i arbetet, och min milda höstdepression kom senare i år än vad den brukar göra. Allt kändes tråkigt helt enkelt. Visst tycker jag om att planera inför julen, men mörkret når mig med full kraft vartenda år. Som tur är så vet jag ju att det alltid blir bättre. Men idag är det alltså vår äntligen. Vårtecken:
- Jag är på gott humör
- Det är ljust ute, och det regnar inte
- Bladen börjar komma fram på buskarna
- Det är inte minusgrader
- Jag börjar blicka framåt mot allt det roliga som händer på våren/sommaren
Tror att det är en ganska bra sammanfattning. Det goda humöret beror väl delvis också på just ljuset och de små knopparna som slagit ut. Det är ju bara februari!! Några enstaka maskrosblad har jag också sett. Det är tidigt, men mysigt.
Jag inbillar mig ofta att jag tycker bäst om sommarmånaderna, eftersom jag vill ha det varmt och soligt. Ju äldre jag blir inser jag dock att nog våren ändå är den bästa årstiden. Det är små saker som händer hela tiden som gör att man blir alldeles pirrig i kroppen. De vackra krokusarna som åtföljs av scilla, första grillfesten och cortège-byggandet på Chalmersområdet. För att inte tala om när det är såpass varmt att man vågar sticka ner tårna i gräset och de det börjar klia i näsan från björkpollen. Ljuvliga, ljuvliga vår!

Inte mycket har hänt sedan sist jag skrev. F är fortfarande tveksam till en graviditet men uttrycker det som "varken gald eller ledsen om det är något". Men oj, vad uppmuntrande! Nej, inte alls. Blir bara förbannad. Han måste faktiskt ta ställning snart.
Min senaste mens var 15 januari, och sedan dess har jag inte haft någon ägglossning. Det är väldigt frustrerande för mig. När nästa mens kommer vill jag ta kontakt med en barnmorska för att se om jag kan få ägglossningsstimulerande medicin utskrivet. Dock kostar ju det en del såklart, och jag vill inte knapra piller i onödan så det förutsätter att F går med på att verkligen satsa på att få barn. Jag är inte alls säker på att han vill det, men det är ju några veckor kvar så vi får väl se.

Snart ska vi flytta. Har fått en större lägenhet med billigare hyra. Bara 2½ vecka kvar!! Vi har inte börjat packa ännu. Nog är jag lite nervös alltid, något annat kan jag inte säga.

Efter en välförtjänt julledighet är jag nu tillbaka på mitt kontor. Här är det lika lugnt som innan julen. Tur att man i alla fall har lite saker att ta tag i som inte handlar om möten eller studentfrågor.
Snart börjar min kurs också, måste ta tag i att leta reda på en artikel inför kursstarten. Ska höra med handledaren vad som rekommenderas.

Hade ägglossning på nyår, och har alltså nu ca en vecka kvar tills jag beräknar att lingonveckan startar. Tror inte att våra samlag varit så välplanerade att det har resulterat i något, men som vanligt så hoppas man ju.

I övrigt så händer det inget särskilt just nu, försöker få ihop tiden och ekonomin för våren trots resor och datorinköp.

Julafton passerade alltför snabbt, men så är det ju varje år. Kan inte ens beskriva hur skönt det är att vara hos föräldrarna och slippa tänka på något annat än att koppla av.

Fick en våg i julklapp, det var bra. Nu kan jag sätta upp viktmål. 11 kilo ska jag gå ner till 1 juni med början på nyårsdagen. Då kommer jag att väga 60 kilo. Tror att det är lagom. Det är heller ingen katastrof om vågen stannar på 63 kilo. Då har jag ju ändå klarat 8 kilo. Men som sagt, målet ligger på prick 60. Att fokusera på viktnedgång kommer också ta bort en del av den fanatiska inställningen jag nu har till graviditet.

Var på bio idag, såg Guldkompassen. Det var bra effekter och okej film, men jag blev sur över att den inte hade något slut. Lite som Pirates of the Caribbean-tvåan som ju också slutar mitt i. Elakt.

Jag har mer eller mindre kommit över helgens besvikelse nu och börjat blicka framåt mot nästa mål.
Igår köpte jag de absolut sista julklapparna så nu är det bara inslagningen kvar. Det är nog bland det roligaste tror jag. Jag gillar att pyssla med paketinslagningar och andra pappersvikningar.

Om endast två dagar ska jag hem till mor och far igen!! Hoppas att de inte tagit fram granen än (måste ha plastgran pga allergier i familjen).  Får nog bli lite julbak också om jag känner mig själv rätt. Mormors risbergatårta får man liksom inte missa sittandes framför Kalle Anka.

Idag ska vi ha styrelsemöte, blir det sista mötet för min del innan det nya året. Hurra!

Igår kom mensen. Inte alls efterlängtad. Jag blir så less på allting.
Okej, nog för att det är bra att jag inte kommer att vara höggravid när vi ska till Italien i sommar, men för varje misslyckat försök känner jag mig själv mer och mer misslyckad som kvinna.

Jag och F hade igår ett ordentligt samtal om bebistillverkning, och eftersom han fortfarande är så osäker så vet jag inte riktigt vad vi ska ta oss till. Han säger "blir det så blir det" men jag fungerar inte så. Jag vill kunna planera och anstränga mig för att få det jag vill. Hoppsan-attityden är inte min stil.

Tyvärr kan jag inte styra tiden, utan nu får jag gott vänta en månad till innan det ens är dags för ägglossning.

Tog ett test i onsdags, men det var negativt.
Igår borde jag fått min mens, men icke. Inte heller idag lär den komma för min temp ligger inte lägre nu än vad den gjorde i förrgår. Mycket underligt. Känns lite spännande att följa tempkurvan. Ska försöka hålla mig ända till tisdag innan jag gör ett nytt gravtest.

Nu skiter jag i F:s obeslutsamhet. På kvällen efter att jag fick minus så sa han att han hade ställt in sig på att det kunde vara något och nästan blev lite besviken. Suck, jag svävar mellan hopp och förtvivlan när han gör sådär. Jag vet att vi båda kommer att vara lite oroliga i början av en graviditet, men allt ordnar sig.

Tror att det nu är dags att springa och handla lite lunch.

..till lucia. Fram tills för någon timme var jag väldigt exalterad för att jag om bara 2 dagar ska få göra ett grav-test. Därefter rasade världen samman. Mådde jättebra när jag vaknade, var pigg och glad, men vid frukosten tog jag och F ett snack om ifall han vill göra testet med mig, eller bara få veta resultatet efteråt. (Förutsatt att inte mensen kommer innan dess). Han svarade med att han nog inte vill ha barn. Tack för den.
Så nu sitter jag och vet varken ut eller in. Trodde verkligen, verkligen att han bestämt sig för att vi ska satsa vid det här laget, men tydligen inte. Därför förbyttes mitt exalterade tillstånd till rädsla. Tänk nu om det faktiskt är så att jag är gravid, och han inte vill ha barnet. Han sa dessutom "det är förvånande många av mina vänner som gjort abort". Lite som en pik. Vad fan!!
Usch, jag blir så upprörd. Om det visar sig att vi inte är på smällen så måste vi göra någonting åt den här situationen. Han kan inte gå och få kalla fötter varje gång lingonveckan närmar sig. Skulle jag däremot få ett positivt gravtest så vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Prata, prata, prata antar jag. Därefter är det bara att vänta och låta insikten sjunka in.

Jag uppdaterar om någon dag när jag vet.

Det verkar som om jag faktiskt har haft ägglossning! Den 29:e visade ÄL-testet positivt och dagen därpå steg temperaturen lite. FertilityFriend har gett mig ett fint kryss som "bevis" på detta. Hur som helst så innebär det att jag får flytta fram förväntad mens ytterligare några dagar, och förhoppningsvis uteblir den på lucia pga graviditet. Jag håller alla tummar och tår som finns. De nästkommande 10 dagarna kommer att sega sig fram.

Jag och F städade lite i lördags, och igår åkte alla julsaker fram. Riktigt fint blev det! Röda gardiner i allrummet och vita med röda band i sovrummet (tv-rummet fick ha kvar sina bruna) lite tomtar och ljus här och där samt ett antal adventsljusstakar gjorde stämningen total. Faktiskt bara julstjärnan som inte kommit upp än. Sen har jag inte heller köpt några blommor, men det finns tid till det så småningom.