StudentochBarn

Jag börjar redan bli riktigt irriterad över det här. Mensen har inte kommit igång, och mina farhågor om att jag inte haft ägglossning verkar besannats. Idag har jag fått färgad flytning, hoppas att det inte blir som förr i tiden då den kunde hålla i sig i måånga veckor. Fy bubblan!

F tvekar också, och det känns inte alls roligt. Vill ju att han ska vara lika entusiastisk som jag.

Hoppas att det den närmsta tiden händer lite mer saker, så att jag har något att skriva om. Just nu går jag ju bara i väntartagen.

I helgen ska jag och F hem till mina föräldrar för att fira min far som fyller jämnt imorgon. Hurra för pappa!!!

Så här såg teststickan ut imorse, bara ett streck :(

Testade med CB digital imorse, och det blev ett ordentligt minus. Det är fruktansvärt tråkigt och jag har känt mig håglös hela dagen.
Tyvärr vet jag ju att mensen kommer vänta på sig, eftersom jag ännu inte har några menskänningar. Det innebär att jag ända tills dess innerst inne kommer hoppas att jag bara testat för tidigt. Inte omöjligt att jag kommer att hinna förbruka de andra två testen innan nästa vecka. Tycker inte alls om att vara så här fixerad. Ska försöka planera lite julpyntning och sånt inför advent istället.

Det verkar som om det blivit en vana att skriva inlägg på söndagar, vet inte riktigt varför det blivit så.
Igår var jag marskalk och fick en hel del kommentarer på min fina klänning och hållning. Roligt! Idag har jag träningsvärk i ena armen och i nacken efter att ha hållit flaggan (nåja, fanan då) så länge.

Ännu ingen mens (som jag misstänkte) och jag har inte heller testat mig. Får se om jag kanske gör det redan imorgon.. eller så håller jag mig ett tag till.. får se.

Senaste avsnittet av Stargate Atlantis blir det nu, härligt!

Idag har jag gått händelserna i förväg (igen) och köpt graviditetstest. Ska dock se till att hålla mig från att testa några dagar till. Hoppas att jag klarar av att vänta. Kanske borde be F att gömma testen några dagar? Hm, inte en alltför dum idé.

Idag har jag och F varit på stan och ätit ute, det var mysigt även om det tog ett bra tag att få betjäning. (30 min innan vi ens fick en meny) och nu sitter vi vid varsin dator och väntar på att den andra ska bli klar så att vi kan spela lite spel.

Imorgon kommer jag att deltaga vid en doktorspromovering som marskalk för första gången. Det ska bli spännande men jag hoppas att jag slipper stå utomhus för det är ju iskallt nu! Riktig vinterkyla. Hoppas att jag kan stänga dragkedjan på klänningen. Annars kommer det att gå dåligt.

Nu är det nog hög tid att börja spela med F.

Tiden går så otroligt långsamt. Varför kan man inte fpå en gång få reda på när man kommer bli gravid? Om man så fort man mötte en man kunde pejla in hur lång tid det skulle ta att få barn med den personen. Hade varit otroligt smidigt, fast såklart inte lika spännande.

Jag väntar på att det ska bli söndag. Inte denna söndagen, utan nästa. Då "får" jag testa mig för att se om det blivit någon graviditet eller inte. Kommer troligtvis inte att kunna hålla mig så länge. Sa igår till F att om inte mensen kommit innan tisdag så testar vi då.. men jag vet inte. Är så fruktansvärt tråkigt att få ett negativt resultat. Då lever jag hellre i ovissdom några dagar till tror jag. Fast jobbigt, det är det ju.

Helgerna går alltför fort. Det gillar jag inte alls. Önskar att man bara jobbade 3-4 dagar i veckan så att man fick vara ordentligt ledig någon gång också.

Imorgon ska vi på högskoleverkets informationsdag, ska bli intressant att se vad de har att säga. Enligt ryktet har informationsdagarna tidigare varit roliga och lärorika. Hoppas att det är så även denna gång.

Angående mina kalla fötter så har det gått över lite.. jag har pratat med F och han har inte ändrat åsikt. Så vi kör på och så får vi se vad som händer.

Nu blir det film och kaffedags.

Jag har funderat idag. Fick mig en tankeställare. Saken är den att vi alldeles säkert kommer klara oss även om vi får barn, rent ekonomiskt.. men nog fasen skulle det bli tufft!

Hur vet man om ens förhållande klarar den påfrestningen? Hörde att hälften av alla förstföderskor separerar under barnets 1:a levnadsår.. inga bra odds! Lägg till ekonomiska besvär till det, som man vet om redan INNAN man skaffar barn. Nej, det borde nog vara bäst att vänta några år.

Samtidigt så vill jag inte vara alltför gammal då jag skaffar familj, och innerst inne vet jag att jag kommer kämpa som tusan för att hålla ihop mitt och F:s förhållande.
Åh, allting är så otroligt svårt. Ska prata med F om det när han kommer hem imorgon. Saknar honom.

Det är alltid trevligt att komma iväg och träffa släkten, men tyvärr blir det ofta så att man bara stannar något dygn på helgen och ägnar alltför många timmar åt att ta sig dit och hem.

Nu är jag ensam hemma, men det är ingen fara än så länge. Tycker ofta att det är tråkigt att inte ha någon i närheten när jag är ensam, men ibland är det ju skönt såklart.

Mina ÄL-stickor har visat en höjning under helgen, så peaken kommer väl nu när inte F är här och kan rå om mig :(
Typiskt. Fast det är ju bra att det sker en förändring i alla fall, visar ju på att jag faktiskt har ägglossning och har ett bekymmer mindre. Bara till att försöka pricka in rätt dagar och så i fortsättningen. En höjning idag eller imorgon stämmer dessutom överens med vad jag antagit gällande menstruationscykelns längd. Hurra, min kropp fungerar!

F tyckte att det var onödigt att ha sex idag, för att han "kände på sig" att jag redan blivit gravid. Men hallå, för det första kan han ju inte veta det och dessutom kanske man vill mysa ändå - just för att det är trevligt. Ska se om han har rätt då ;)

Fick med oss massa mat hem, så jag tror att det blir till att rota lite i kylen nu, hihi.

Idag känner jag mig lite ängslig och stressad. Jag är på dag 13 i min cykel och har ännu inga som helst tecken på ägglossning. Börjar att må dåligt över det här och det påverkar mitt arbete negativt eftersom jag inte kan koncentera mig. Har ingen som helst aning om hur jag ska kunna slappna av och låta tiden ha sin gång. Egentligen borde jag gå hem och prata igenom min oro med F, men jag har för mycket att göra här för att kunna smita redan.

Han var så otroligt söt imorse! Igår kväll pratade vi om vad vi skulle kunna tänka oss för namn på vårat/våra barn och både det ens och det andra namnet försöktes det med ända tills vi skulle sova. Det första han sa när han vaknade var:
-Jessica är ganska fint faktiskt.
Jag blev helt ställd, men roligt var det. Kanske hade han drömt om små bebisar i natt?

Vi är bara 2 som arbetar nu för vår ena kollega är sjuk, vilket belastar oss två lite extra. Så pressen och arbetsbördan är större, men jag gör desto mindre. Vill att det ska bli fredag nu, då kan jag släppa allt och vi kan resa bort, F och jag. Ska bli härligt!

Yippie, nyss fick jag det svart på vitt. Jag sa till F: Det hade varit trevligt med en av de där hundarna faktiskt (som vi såg på blocket igår)
Varpå han svarade: Ska vi ha det också då?
Också? sa jag.
Ja, vi ska väl ha barn? svarar han.

Coolt va?