StudentochBarn

Våren är kommen. Allt börjar om på nytt. Jag tänkte göra detsamma:

Ni kan kalla mig E. Jag arbetar heltid på en studentkår, då jag tagit ledigt i studierna. Idag är första dagen som jag verkligen tror på att det kan bli vår, och kanske så småningom sommar.

Jag har haft en jobbig vinter. Det gick mycket rutin i arbetet, och min milda höstdepression kom senare i år än vad den brukar göra. Allt kändes tråkigt helt enkelt. Visst tycker jag om att planera inför julen, men mörkret når mig med full kraft vartenda år. Som tur är så vet jag ju att det alltid blir bättre. Men idag är det alltså vår äntligen. Vårtecken:
- Jag är på gott humör
- Det är ljust ute, och det regnar inte
- Bladen börjar komma fram på buskarna
- Det är inte minusgrader
- Jag börjar blicka framåt mot allt det roliga som händer på våren/sommaren
Tror att det är en ganska bra sammanfattning. Det goda humöret beror väl delvis också på just ljuset och de små knopparna som slagit ut. Det är ju bara februari!! Några enstaka maskrosblad har jag också sett. Det är tidigt, men mysigt.
Jag inbillar mig ofta att jag tycker bäst om sommarmånaderna, eftersom jag vill ha det varmt och soligt. Ju äldre jag blir inser jag dock att nog våren ändå är den bästa årstiden. Det är små saker som händer hela tiden som gör att man blir alldeles pirrig i kroppen. De vackra krokusarna som åtföljs av scilla, första grillfesten och cortège-byggandet på Chalmersområdet. För att inte tala om när det är såpass varmt att man vågar sticka ner tårna i gräset och de det börjar klia i näsan från björkpollen. Ljuvliga, ljuvliga vår!